Index | Föreningen | Emmes | Vandringsleder | Artiklar | Arkiv | Bli medlem | Sök | Logga in

Hur våra förfäder arbetat och slitit för att få sin bärgning studerade vi den 20 maj 2005 då 25 deltagare vandrade upp till Våtemossen. Vägen till Våtemossen är ett fint och sevärt byggnadsverk. Vägbanken är bitvis uppmurad med sten och det finns två broar med fina brofästen murade i sten.

På Våtemossen har man på mager och vattensjuk mark odlat upp ett antal åkertegar på 1800-talet. Våtemossen nämns första gången i jordaboken 1825. Genom Våtemossen rinner Svärtebäcken som avvattnar områden längre in på Billingen. I nord-sydlig riktning sträcker sig fyra 350 meter långa tegar, två på vardera sidan om bäcken och tre kortare tegar i samma riktning. I SV-NO riktning finns två drygt 100 m långa tegar. Dikena mellan tegarna är i stort sett igenväxta och kan endast på kortare sträckor urskiljas tydligt. Inne på mossen finns välbevarade brofästen i sten till broar mellan olika tegar.

På 1800-talet fanns en bosättning på Våtemossen. Bostadshuset finns med på 1877 års ekonomiska karta. Våtemossen brukades fram till på 1960-talet av syskonen Granqvist, St. Gåran. En lada på Våtemossen 6x9 m med tillbyggnad 3x3 m användes för höbärgning fram till slutet av 1950-talet. Från Våtemossen och hem till gården Stora Gåran kördes hö med oxar som dragare, de sista i Häggum.

Häggum Hembygdsförening har 2004 fått dispens av Länstyrelsen i Västra Götalands län från föreskrifterna för reservatet och har röjt av sly, björk o gran som växt upp inom grunden för ladan.

På hemväg besökte vid stenbrotten vid Backen och såg på diabaspelarna. Likaså de tydliga fundamentena från krossanläggning och asfaltverk som AB Svenska Stenbeläggningar drev här för 45 år sedan.

<< Tillbaka