Index | Föreningen | Emmes | Vandringsleder | Artiklar | Arkiv | Bli medlem | Sök | Logga in

Av Natanael Wihlsson.

Några anteckningar och data om personer som bebott säterierna i Häggum.

Anteckningarna äro utdrag ur en artikelserie om adelsmän som bebodde säterierna i trakten av Skövde införd i Skaraborgs läns Annonsblad år 1949.

I Häggum på Billingens sluttning mot söder låg förr i värden de tre säterierna i socknen. Gårdarna finnes ju kvar än fast de mist sin forna värdighet som sätesgårdar. Det är Bosgården Bränneberg och Bjärsgården. Angående Bosgården har den ursprungligen varit två säterier om ett halvt mantal vardera men de har sedermera blivit sammanslagna, då det kanske varit en ägare till båda. För övrigt förtäljer en gammal sägen att alla gårdar med namnet Bosgården skulle ägts och fått sina namn av den förnäme och rike riddaren Bo Jonsson Grip vilken under sina många resor i landet, alltid kunde taga in och således ligga under eget tak å sina egna gårdar.

Först skall vi försöka följa ägarna till säteriet Bränneberg.

Före år 1647 tycks säteriet ha ägts av Harald Stake, som föddes på Hönsäter l598 och som dog 1677 och fick sin sista Viloplats i Österplana kyrka. Denne Harald Stake var med i Gustav II Adolfs krig. Särskilt omnämns han stora insatser i hemprovinsen Västergötlands försvar mot danskarna. Han var Överste samt blev landshövding i Skaraborgs län. Dessutom blev han som det heter för sitt mannamod och sin visade trohet mot fäderneslandet, upphöjd. till rikets högsta värdighet eller riksråd, samt belönad med friherrligt namn och sköldmärke. Han var gift två gånger; först med Magdalena Sparre och sedan med Karin Bje1ke. Han torde dock aldrig bebott Bränneberg.

Alltnog finns antecknat att redan 1647 såldes säteriet Bränneberg av Harald Stakes (arvingar). Det kan ju tyckas egendomligt att när Harald Stake var i livet till 1677 att hans arvingar skulle ha sålt hans gård redan 1647. Men det kan ju ligga så till att han redan då över1åtit gården till någon av sina barn eller arvingar. Emellertid sålde denne eller dessas arvingar gården till kvartermästare Johan Botvigson Gyllensting boende på Bålltorp i Sätuna socken. Om honom finns antecknat att han förutom sin officersbefattning även var lantmätare och betecknades som den förste lantmätaren i Skaraborgs län. Han adlades 1647 med ättenamnet Gyllensting. Avled 1674 och är begravd å Hornborga gamla kyrkogård.

En son och namne till honom kaptenen vid Skaraborgs regemente Johan Gyllensting tycks ha bebott säteriet, där han dog 1710. Likaså dog där hans bägge fruar Christina Maria Silfverswärd i juli 1708, och Lena Elonora Pilefelt, som överlevde sia man och dog i nov.1716.

En syster till senast nämnde Johan Gylleasting, med namnet Ingeborg avled också å Bränneberg och begravdes på Häggums kyrkogård den 15 okt.1722. Hon hade haft ett något äveatyrligt liv och varit gift med en ryttare Peter Berg från Kåkind. År 1720 finns i jordeboken antecknat, att Brännberg innehades av ryttmästare Falkengren "å sal. Gyllenstings fågna söners vägnar". Att fyra av dessa söner hade stupat redan för många år sedan var det tydligen ingen som då visste. Ryttmästare Falkengren, som för deras räkning förvaltade gården var en kusin till dem. Den femte och yngste av bröderna löjtnant Gustav Gyllensting, född 1685 hade verkligen överlevt Poltava. Han hade tagits till fånga där och kom hem efter fredsslutet. Man finner honom då åter på fädernegården Bränneberg tillsammans med sin maka Annika Björnberg som han förenades med ett par år efter sin hemkomst. De båda blev tydligen mycket uppskattade Häggumsbor. Deras namn förekommer ofta i kyrkoböckerna då de tjänstgör som dopvittnen i socknen, inte blott i herremanshemmen utan också i bondgårdarna. Vid ett par tillfällen förekommer också gåvor av löjtnant Gyllensting antecknade, exempelvis två donationer till kyrkan strax efter hans hemkomst och en donation till de fattiga.

Löjtnant Gustav Gyllenstig tog avsked från Skaraborgs regemente 1723, året innan han gifte sig. Han tycks ha varit en välsituerad man, som gärna utvidgade sina ägor. Av kapten Stierngranat köpte han Brännebacken. 1727 köpte han tillsammans med sin mors kusin Gustav Silfverswärd Åslagården. Både Gustav Gyllensting och hans maka avgår med döden 1738 med endast 10 dagars mellanrum,

Enligt Asta Schumachers anteckningar: Annika 58 år Gustav 55 år. De begravdes uti sin grav på Häggums kyrkogård 29 april 1738. De var barnlösa och med dem är Brännebergs samband med Gyllenstingarna slut.

"Enligt kyrkoherde Noreus anteckningar skall en löjtnant Greve af Gyllensting från Bosgården vara jordfäst på Häggums kyrkogård den 20 april 1739. Denne kan möjligen vara den Gustav Gyllensting, som var ägare till Bränneberg, och det kan tänkas att han för sina insatser i Karl XII krig tilldelats grevevärdigheten och då fått Bosgården i förläning.

När man hört och läst om Poltava så kanske man frestas tycka att det ligger så långt bort i tiden och geografin att våra bygder ej alls skulle ha något med denna tragedi att göra. Så är det dock icke. Från våra bygeder var det säkerligen många som var med där. Man ser nämligen att endast från en gård. i Häggum, Bränneberg var det ej minare än fem .bröder som voro med. Det säger också en hel del om hur dåligt underrättelseväsendet fungerade, dä ännu 1720 ej hemorten blivit underrättad om att fyra bröder stupat vid Poltava 1709, således 11 år tidigare. Och det är ingalunda säkert att dessa stupat just vid det stora slaget. De hade ju kunnat avlidit av strapatserna långt därförinnan. Det var ju så att en stor del av hären förgicks av köld och hunger eller under de ständiga skärmystlingarna med fienden. Det var ju också fruktansvärt med denna köld som rådde vintern 1708 - 1709 och som ingalunda var minst på de ukrainska vidderna. Armen var ju också uruselt klädd och rustad och just intet av sändningarna från hemorten hade möjlighet att nå hären på grund av dåligt etappvägen genom fiendeland. Oerhörda voro de lidande som de svenska trupperna finge utstå.

De som blevo sjuka eller sårade kunde icke medföras, utan måste helt enkelt kvarlämnas för att förgås av köld eller också blevo de mördade av de ständigt kringsvärmande ryssarna. Med slaget vid Poltava den 28 juni 1709 då de omkring 18.000 illa medfarna svenskarna mötte 40.000 ryssar vartill kom avsevärda styrkor kosacker, samt besättningen på fästningen ändades Sveriges stormaktstid.

När man läser om dessa tilldragelser och förhållanden som rådde både vid armen och i hemorten under denna tid får man en inblick i de fruktansvärda öden och lidande som övergått vårt fädernesland

Under en lång följd av år innehades Bränneberg av prostinnan Margareta Rhodin änka efter prosten Erik Siberg i Skövde. I 1740 års jordebok står magister (motsvarande vår tids doktorsgrad.) Siberg antecknad som ägare. Han dog redan l746, 58 år gammal. Ännu i 1780 års jordebok står änkeprostinnan som ägare. Hon dog l783 i en ålder i av 93 år. Om magister Erik Siberg finns antecknat att han 1711 prästvigdes till pastorsadjunkt i Linköping. Där gjorde han sig känd för utmärkta predikogåvor, varför han av biskopen kallades till komminister i Skara. Kort därefter blev han adjunkt i S:ta Katarina i Stockholm. Under sin stockholmstid tjänstgjorde han som notarie i Hov- , konsistorium och blev Kunglig hovprädikant 1719. Med de mäst hedrande lovord av Hovkonsistorium anmäldes han till Skövde pastorat som han fick kunglig fullmakt på 1721. Efter en avskedspredikan inför Kungliga hovet flyttade han till Skövde i maj 1722. Här installerades han av sin gamle gynnare biskop Jesper Svedberg. Redan samma år blev han prost över sin församling. Hans förmåga och popularitet förde honom också till riksdagsmannaskap 1730.

Efter änkeprostinnans död. ägdes gården 1785 av hovrättskommissarien Erik Elfman. Det kan i förbigående nämnas att den numera icke brukliga titeln hovrättskommisarie förr ofta gavs som en hedersbevisning åt särskilt förtjänta länsmän. Tio år senare under samme ägare togs säterifriheten bort och gården b1ev Skattelagd i vanlig ordning.

Ett stycke in på 1800-talet ägdes Bränneberg enligt en lantmäterikarta av år 1831 - av "magistern höglärde herr Lindskog"

Har det varit jämförelsevis lätt att ur tillgängliga papper få fram en sammanhängande ägareförteckning för Bränneberg, så ställer det sig betydligt svårare att få en sådan förteckning över Bjärsgården och Bosgården. Dels saknas uppgift om en del av ägarna, som enligt tradition skulle ägt dessa gårdar och dels är släkterna där så sammanblandade, så det är svårt att i vissa fall avgöra ägareförhållandena.

Den äldste Gyllensting som omtalas i samband med ägare till Bränneberg hade tydligen stora förläningar i Häggums socken då hans namn ofta förekommer i dess jordeböcker. Biersgärden (som nammet då skrevs) är i 1710 års jordeböcker påförd Botvid Gyllenstings arvingar och såldes tydligen av hans änkefru Catharina Lillie af Aspenäs, ty 1720 tillhör gården enligt jordeboken kapten Olof Stierngranat. Denne var född 1661 och var kapten vid artilleriet på amiralitets flottan i Göteborg. Han var i sitt andra äktenskap gift med Margareta Hierta, som dog som änka på Bjärsgården 1737 ( enligt en annan uppgift anges dödsåret till 1743).

Olof Stierngranats son, skeppskaptenen Jonas Stierngranat var gift med en brordotter till Botvig Gyllenstings fru,Magdalena Eleonora af. Aspenäs. Hennes syster Anna Catharina dog 1731 på Essgärde i Husaby och hon var gift med Kornetten Lars Palmström, vilken sistnämnde hade en systerdotter gift på Bosgården i Häggum med löjtnat Bengt Udd. 1750 tillhör Bjårsgården överstelöjtnant Gustav Adolf Hård, som väl aldrig bodde där för egen del då han ägde större och förnämligare gårdar. Men han hade döttrar som hade användning för den. Vid en lantmäteriförrättning 1763 företräddes dåvarande ägarinnan av säteriet Biersgård, fröken Catharina Elisabet Hård född 1714 död 1798, av frälseinspektören Abraham Rydberg, varav man kanske vågar sluta att det var denne som då skötte Bjärsgården. Dessförinnan har gården bebotts av en syster till denna fröken Hård, gift med en kusin livdrabanten Gustav Hård. Abraham Rydberg och hans hustru Birgitta Virginia Otter, är i husförhörslängden för 1763 - 1766 förd på Bjärsgården.

1766 - 1769 beboddes Bjärsgården av fänrik Jesper Swedenborg född 1736 och hans fru Cajsa Maria Frölich född 1740. Jesper Swedenborg var sonson till Skarabiskopen Jesper Svedberg och blev med tiden major vid Skaraborgs regemente.

Åren 1769 - 1776 är löjtnant Zacharias Åkerfelt bosatt å Bjärsgården. Vi finner honom därefter som ägare till Bosgården dit han kanske flyttade något tidigare ty i mars 1774 inflyttade till Bjärsgården löjtnant Johan Gustav Hård af Segerstad och hans hustru Maria Ulrika Adelheim, som åren 1775 -1776 är förda på Bjärsgården och 1779 flyttade därifrån till Stockholm.

I 1780 års jordebok står en löjtnant Mårdh som ägare till Bjärsgården.

Då förut nämnde inspektor Abraham Rydberg flyttade från Bjärsgården 1766 synes han ha efterträtts av seregant Erik Cervin, gift med Hedvig Sederholm von Sohmalenée. Denne Cervin skulle då varit arrendator eller inspektor på gården.

Säteriet Bosgården tillhörde enligt 1690 års jordebok Kaptenen vid Vestgöta-Dals regemente Johan Lindeström till Mellomberga och, Sörberga i Grevbäcks socken. Ban var två gångeer gift. Andra gången med Anna Hård af Segerstad, vilken överlevde honom och dog 1719.

Deras son löjtnant Lindeström anges i 1722 år jordebok som ägare till Bosgården. Han dog barnlös 1725. Det ser ut som om gården nu gick i arv till hans äldre bror Lennart Lindeströms dotter Anna Beata som 1724 gifte sig med adjutanten Bengt Udd. I 1721 års jordebok kallas Bosgården Bengt Udds säteri och i hans ägo förblir gården ett femtiotals år framåt i tiden.

Bosgården tillhör 1775 1öjtnant Zacharias Åkerfelt född 1723, som tjänade vid Skaraborgs regemente. Han tog avsked 1769 och tillbragte sin ålders dag på Bosgården där han dog 1803.

Här har således nämnts en del ägare till säterierna i Häggum, huvudsakligen de som ägt gårdarna under slutet av 1600-talet och under 1700-talet. Men även en del andra adliga eller personer med mer säregna namn återfinnes i Häggum, såsom; Papegoija, Drakenberg, af. Clerck, de Frese, Sringfelt, Ahlefelt, Strömsten, Strandman m.fl. namnet Ahlefelt är förknippat med ett dubbelbröllop som hölls på Bjärsgården en höstdag 1766. Det var ej bara ett dubbelbröllop, utan ett dubbelt sådant, ty det var två bröder Udd. från Bosgården som då gifte sig med var sin syster Ahlefelt från Bryne i Jårpås.

Att så många av lågadelns familjer ägt och bebott säterierna i Häggum, sammhänger med. att intill 1810 inga andra än frälsemän fingo inneha sätesgårdar.

Ursprunget till dessa gårdars tillblivelse som sätesgårdar var att Magnus Ladulås 1279 i Alsnö stadga stipulerade skattefrihet för de gårdar vars innehavare gjorde rusttjänst till häst.

Ur detta frälse utvecklades det svenska adelsståndet. Bestämmelserna för säterierna ändrade under tidernas lopp. 1562 reglerades sätesfriheten så att en vanlig frälseman fick skattefrihet för ett säteri, friherren för två, och greven för tre sätesgårdar. 1686 förbjöds anlägga några nya sätesgårdar. Och säteriernas särställning upphörde undan för undan för att först 1903 definitivt upphöra.

Anna Magdalena af Clerck var född den 22 juli 1741 och ingick den 10 maj 1761 äktenskap med brukspatronen Johan Jakob von Döbeln. Denne var född. 1734 och avled 1775. Anna Magdalena dog den 15 nov. 1805 och hegravdes i Häggum.

I Häggums kyrka finns ett bokkläde varå det clercksiska vapnet är anbringat. Kan möjligen vara en gåva av denna Anna Magdalena. Ätten Clerck är av skotsk härkomst och adlades här i Sverige .under Karl XII tid 1699. Ätten utdog i Sverige 1808.

Ovan nämnde brukspatron Johan Jakob von Döbeln var troligen bror till häradshövdingen i Gudhems härad Johan Jakob von Döbeln å St .Torpa i Segerstad, som var far till generalen Georg von Döbeln (segraren vid. Lappo, Juutas m.fl.stä11en under finska kriget Som en egendomlighet kan nämnas att en broder till häradshövdingen Johan Jakob von Döbeln synes haft samma namn: Johan Jakob. År 1766 dog Georg von Döbelns farfar, far och en bror och de begrovos på samma dag.

Den i ägareförteckningen för Bränneberg antecknade, Kapten.vid. Skaraborgs regemente Johan Gyllensting ägde enligt 1658 års reduktionsjordebok Stora Torpa.

Fänrik Jesper Swedenborg som bebodde Bjärsgården 1766 - 1769 är sedan ägare till Seltorp i Segerstad.

År 1890 fanns i Sverige 62 grevliga, 142 friherrliga och 528 adliga ätter. Från 1626 har funnits 142 grevliga, 406 friherrliga och 2.343 adliga ätter.

Angående Bjersgård i Häggum

Att en generalmajor Clerck bebott Bjersgården i slutet av 1700-talet framgår av följande utdrag ur en beskrivning över släkten Afzelius, som finnes intagen i tidniogen Västgötabygden för år 1956. Författaren skriver:

Per Afzelius var son till den förut omtalade Perh Perhsson i Hälsinggården, Sätuna. Han var född. 1751 och dog 1803. Afzelius var v. pastor i Broddetorp och blev pastor vid Skaraborgs frikorps samt följde med truppen 1789 i danska kriget. År 1791 blev han inkallad till konsistorium "emedan han utan tillstånd predikar på Bjärsgård.i Häggum". A. uppvisade då ordres från generalmajor Clerck så lydande: "Som Consist. behagat påsätta oss i Häggum en viss pastor Magister Moberg vilken för, sin som jag soupponerar stora okunnighet, ej kan predika, ty det är icke ens likmätigt vår erkända och besvurna Lutherska lära och för att icke med. förargelse höra ett så olyckligt missfoster bland präster så anbefalles Hr Regementspastor P. Afzelius att predika på Bjärsgård". Afzelius klagade att det nu var andra gången han blivit inkallad för att han predikat nog ofta. Men så länge tiden ej kan utplåna skriften: "Gå ut i hela världen och prediker evangelium" fann han ej vari hans fel bestod. Konst. tillsade honom, att alldenstund frikorpsen redan var upplöst, så stod han ej längre under krigsbefäl.


<< Tillbaka