Index | Föreningen | Emmes | Vandringsleder | Artiklar | Arkiv | Bli medlem | Sök | Logga in

"Särtryck ur Västergötlands Fornminnesförenings tidskrift Bd VI:2."
"Publ. med tillstånd av Västergötlands Fornminnesförening ©".

HÄGGUMS SOCHNE BESKRIFNING

i afseende uppå

Cap. I. Politica

1. Pastoratets eller Sochnens Belägenhet, är i Skaraborgs Län, Skara Stift, Westgötha Lagsaga, Höijentorps Fögderi, Walla Härad och Domsaga. Från Sköfde stad är afståndet 11/8 mil, från Skara 2, Fahlköping 2 1/4 och Götheborg 14 1/2 mil.

2. Sochnens Största Längd, 15,000 alr. Mindsta Bredd, där hon är bebodd, 3,500 alr.Circumferencen, ungefär 37,500 alr.

3. Figuren, efter en af Ingenieuren C. E. Enagrius År 1713 extraderad Charta.

4. Gränsor och Rår, upgifne 1713 äro: på östra sidan, Olsjöos, till Gåra Horn, circa 7,000 alr. Till Skinnarehall 1,500, Rävfekulla hjulgraf 2,000, Huljestens hall 3,000 alr. På denna sidan möter Rådene Sochn i Sjogerstads Församl. i Gudhems Härad. på södra sidan: Från Huljestens hall, till Trulsa Qvarnfall, vid pass 5,000 alr. Mellan desse Rår möta några heman af Stenstorps sochn. På Vestra Sidan, från Trulsa Qvarnfall i Brunhems berg 4,000 alr. Mellan dessa Rår angränsar Brunhems sochn i Stenstorps Församl. Härifrån till Råbergs Klint, 4,500 alr, och Våtehall 2,500 alr På Norra Sidan, från Våtehall till Hallavad, äro 2,000, till Östen, 2,300 och till Olsiö os vid pass 3,700 alr. På denna sida angränsar först, Bolums sochn i Broddetorps, och sidst Lundby sochn i Warnhems Församl. och Walla Härad.

5. Kyrkor, äro i sochnen en, Häggum, fordom Häggenäs kallad.17 39/169 heman, förmedlade, af hvilka 2 1/2 äro säteri, 2 3/4 frälse, 1 Rustholl, resten Krono och Skatte, samt mindsta hemans bruk 1/40 del.

En allmän berättelse är i orten, att denna kyrkan varit i äldre tider Annex till Sjogerstad; hvilket bestyrkes jämväl af följ ande skäl:

1:o Att hon som belägen innom Walla Härads gräns, vid tillfälle af det Testamente Kon. Gustaf 1:e upprättade d. 1 Juli År 1560, tillföll den Högborne Furste Magnus på Dess arfslott, och skilgdes sålunda från Sjogerstad och Rådene i Gudhems Härad, som låg i Kungslotten. Comministren, Som under Lithurgiska striden stod på Hertig Carls sida, hvilken nu fått ärfva Hertig Magni lott af W alla Härad, fick nu som Pastor i Häggum underskrifva Upsala Mötes beslut 1593, och het Ericus Amberni.

2:do. Att då alla de öfrige Pastoraten, å ömse sidor Billingen, mötas åt i högsta berg, är Sjogerstad ensamt därifrån afskurit genom Häggum, hvilket i det stället möter de på Vestre sidan belägne Församl. i Högsta Berg.

3:o Prästegårdens natur, som enl:t Jordeboken är hälften frälse hälften Krono, hvaraf det senare utmärker det gamla Capellans Bostället, och det förra någon donation.

4:o Att de 3:ne Kyrkorne, Sjogerstad, Rådene och Häggum, äro linea recta, innom 1/2 svensk mil belägne och kunnat af en Pastor beqväml. skötas.

5:o Att Bisk. Ryzelius Wgothia Ecclesiastica et Literata, känner till en sådan söndring, ehuru Han skäligt misstänker Året 1610, att vara det samma då Häggum blef separerat.

6:o Det bästa skälet gifver dock, det i Sjogerstads Kyrkobok intagna Donations bref af K. Sigismund, gifvit Upsala Slott d. 24 Febr. 1594, hvilket inneholler, att Kronohemanet Kyrkobacken i Rådene sochn, gifves, att under Sjogerstads Prästebord brukas för den svaga lägenhet, som därtill är, i det att en del af Gäldet är tagen därifrån, som därtill af ålder lvdt hafver, och dess utom ringa ägor. Så vittnar ock Hertig Johans Bref datum d 19 aug. 1615, som förläning af 12:tr Kronotionde, att en Annex Gäldet frångått, hvilken ingen annan kunnat vara än Häggum:

6. Sochnens Odal Ägor, äro hvarken till Utmark, Åker eller. Äng afmätte, eller storskiftade, och kunna således till sitt tunneland icke upgifvas. Urfjellar finnas i sochnen inga.

7. Byar, finnas, Häggum. som består af 11 1/8 och Tofvtorp af ¾ heman. Dagsvärkstorp äro 11 st. Soldate och Backstugor. 41.

8. Förra tidens Folkmängd,
År 1751; voro Nu varande folkmängd
M:kön - 186M:kön - 230
Qv:kön - 195Qv:kön - 220
Summa 381Summa 423

9. Summarisk förteckning på födde, Vigde och Döde:
År 1754, Födde Vigde Döde
M.kön - 78 parM.kön - 3
Qv.k – 4Qv.kön – 2
Summa - 118 par5

Nu varande förhollandet
År 1794, Födde Vigde Döde
M.kön - 95 parM.kön - 6
Qv.k – 6Qv.kön – 6
Summa - 155 par12

10. Kongsgårdar och Stora Kronoboställen, finnas i denna Sochn inga.

11. Säterier, äro Bjersgård 1 helt. Innehafvare ö. Jägmästarn H:r Christ. Clerk. Belägenheten mindre i en däld på Kronoparken Billingen. Åbyggnaden af trä grundel. Förfallen. Utsädet omkring 25 tr i skrinn mojord. Höbolet till 60 à 70 Stackar. Något löfskog finnes i ägorne, och någon liten rest Barrskog i en enskildt hage. Betesmark, tillräckelig, på den kring ägorne belägne Kronoparken, och fiske i den ej långt från gården liggande Biessesjö.
Brenneberg 1/2 ägare H:r. Hofrätts Commissarien E. Elfman Belägenheten, vacker på en höjd omgifvet af löfrika ängar, med frie och öppne utsigter. Åbyggnaden af trä, i fullt stånd. Utsädet vid 20 Tr i stenbunden Klappurjord föga bärande. Höbol, till l00 Stackar. Skog af löfträn i ägorne, är ännu ung af ägaren planterad och upfredad. Betesmark god och tillräckelig på närbelägne Kronopark. Fiske intet. Bosg. Häggum, Helt heman. Innehafvare, f.d. Lieutenant Z. Åkerfeldt. Belägenheten, är i Häggums By på en högd, omgifvet af löfrika ängar, med fri utsigt och godt utrymme. Åbyggnaden, försvarlig af trä. Åkerjord 35 Tr i skäligt god mulljord. Höbol, till 120 stackar. Skog, ingen. Fiske, intet. Betesmark, gemensam med Byn på Kronoparken Billingen. Under säteriet lyda: En Väderqvarn, en öfverfalls Mjölkvarn, en Krog, ett torp, alla nära intill gården.

10. Prästeg. Boställe, förs. pastor, Innehafvare, är nu varande, Kyrkoherden Mgr Thure Ljunggren. Hemantalet 1 helt, hälften Krono, hälften frälse. Belägenheten, på en ganska trång plats i Häggums By, vester. för Kyrkan tätt intill Kyrkobalkarne, till Kyrkans stora fara, af Man och Ladugårds hus p 3 sidor omgifven. Åbyggnaden af trä ganska klen, och kan af. 13 ½ heman, som på skoglös ort skola holla Laga Hus, föga bättre åstadkommas. Har Åkerjord, till 28 Trs utsäde, i skäligt god Mulljord. Höbol, mellan 80 à 90 stackar. Sedan en äng om l8 stackars vall, under. min företrädares tjenstledighet och en v. Pastors med Consistorii fullmägtigs, försumade fatalier, genom Rättegång, blefvit Bostället afhänd. Skog, fins icke, ej heller Fiske. Bete, tillräckeligt på Kronoparken. En Sqvaltkvarn, ligger i Trägården, och kan Höst och Vår nyttjas. Vederlagen, är 11 Tr 8 Kpr. I Församlingen är. ingen Capellans, således ej heller Capellans Boställe.
Präste stomn, är en 1/4 heman i Tofvatorps By, har Åker till 4 .Trs utsäde i sämsta Mojord. Höbol, till 20 stackar. Skog ingen, Fiske intet, Bete på Kronoparken. Klockarebol, fins intet. Stugan är byggd på Kyrkans åkerlycka, och har klockaren af Byn 2 små täppor, samt l0 Stackar. Höslag i Byns Allmänning. Af Kyrkan innehar han en Åkerlycka för lindrig hyra.

11. Krono Allmänning, är den genom skogseldar snart aldeles ödelagde, Klyftamon, 3 1/2, mil från sochnen. Kronopark, är Billingen, på hvars område en stor del af sochnens ägor.ligga. På parken äger sochnen utsynings och Mulbetes rättighet. Den förra har man nu blott i papper. och Resolutioner qvar, sedan skogen är slut; men kan så Mycket mer fägna sig åt de stora torfmossarne, parken innefattar, så vida de fritt få gagnas.

12. Kronor utlagorne, äro här de samma, som öfver alt landet, efter hemanens natur, storlek och antalet af Skattskyldige personner.

13. Prästrättigheterne, utgöras, i Skaft- och Qviktiode, Smör, Yste, Matskott, Likstod, Kyrkegångs, Vigsel och Påsköre.

14. Winsäden, är 2 Tr, 12 4/5 dels Kappar.

15. Gästgifvaregårdar, finnas i sochnen inga, emedan ingen landsväg går därigenom, utan endast en Biväg, som går åt staden Sköfde och i Vester åt Skara.

18. Märkvärdiga Broar, förekomma här icke.

17. Post Adressen, är Sköfde och Häggum.

18. Marknader, hollas här inga.

19. Sochn Magazin, är byggt i Kyrkobacken, af trä, 2 Våningar. af hvilka den nedre tjenar till Kyrkohärbärge, den öfra till Magazin, hvars styrka nu är 150 skeppor Korn och Hafra.

20. Schola, för sochnens barn, hålles af Klockaren i dess stuga.

21. Fattighus, är byggt på Byns Tå af sten, i godt Stånd. Fatighjonens antal för närvarande är 3 st som underhollas af 4 Rotars Sammanskott af Säd och Sofvel vahror qvartaliter, Dels af penninge understöd ur Fattig Cassan.

22. Sochnebetjenter, äro förenade i klockarens person, hviken af sochemänen lönas genom säd och Matskott, och får äfven någon Hjelp af Kyrkans Medel.

Cap. II:m Physica.

1. Polhögden, lärer vara nära densama som för. Skara, hvarifrån schnen linea recta, högst är 3/4 mil belägen.
Climatet, hälsosamt, medan Bergets sänkningar. häromkring förorsaka beständiga väderväxlingar.
Väderleken: Ombytlig, ty grannskapet med Bergen gör att nederbörden sällan går oss förbi, hvadan ock mycken snö faller.
Rådande vindar äro Vestan och Nordvest, vintern Nordan.

2. Skogar äro Krono Allmänningen Klyfta Mon, af hvilken man för långa afståndet skull, sig föga kan begagna. Kronoparken, Billingen, nära belägen är. nu mera medtagen, Att nyttja Bränn torf, har Allmogen igen hog, ehuru orten än med tofmossar rikel. försedd, och ståndspersoner visat, att man med stor fömån kan sig af dem begagna. Några heman hafva små skogstrakter, dem de sorgfälligt vårda. I öfrigt är utsigten för framtiden hvad byggnadsvirke angår, helt förtviflad, häldst här är hvarken tillgång till duglig mursten eller ler, hvilket närmare intages, af hvad nu kommer att sägas om.

3. Berg, På hela Norra, Nordvästra och Sudvestra sidorne omgifves sochnen af Berget Billingen. Om de här förekommande sällsamheter i bergets både daning och sträckning, äro vestigia Diluvii universalis, eller efter. någon annan häftig Revolution i naturen är ej lätt att säga. Emedlertid synes Berget genom någon våldsam skakning blefvit brutit, så att ett stycke däraf blefvit vändt nästan i Öster och Vester, som nu är enstaka, och kallas Möije eller Tofvatorp berget, och ett annat Brunnums berg kallat, har någorluda fått beholla Billingens sträckning i Norr och Söder. Emellan båda dessa bergen och Billingen är djupa dalar. På Östra och vestra sidan, är Billingen med sina Strata dalar lika med de andre Westgötha bergen; men här på södra ändan, är hela kalkstens bädden, som eljes i alla bergen, ligger horizontelt, bruten, och vida kring kastad i åkerjorden. Ja, längst ut i de omgifvande stora Mossar, stå stora stycken af kalkbergen antingen i perpendiculair eller. olika lutande ställning, men få nedliggande. Ej annorlunda förholler sig med gråstens Klipporne, som på de andra sidor om berget stå lodrätt, och omgifva Parken som en mur., de finnas här nedrasade, krossade och vilt omkring kastade och blandade på och under jorden, med det brutna Kalkstens lagret. Häraf kan slutas, att inga Kalkstens brott här finnas, och är den tunga jernbindan som Billings Klipporne inneholla både ohäfvelig och för svår att spränga, och således tillgången af byggnads ämnen af Stenriket nästan ingen.

4. Åsar. finnas i de nedanför. bergen belägne ängar, hvilka gemenligen följa bergens sträckning, och tyckas vara ett värk af vågornas bränningar. emot bergen, med hvilka de alltid löpa parallelt i alla deras böijningar, och hafva desse Åsar, som inneholla Klappur sten och grof sand, förmodel. på detta sätt blefvit upblandade. Större Slätter, förekomma här icke.

5. Dälder, bland de betydeligare äro, den mellan Brunhems och, Möije berget, fordom Tufe dal. nu Tjufvadulen kallad, och Korssdalen, mellan Möije berget och Billingen: båda ansenligt djupa och allenast några hundrade famnar breda, sluta sig ned åt Broddetorps mark, och hafva hvar sin liten bäck ned i djupet.

6. Kärr och Mossar, bland dem utmärker sig, Häggums mosse, som holler. nära 1/4 dels mil åt hvilken sida man mäter. Vid högre vattenhorizont, har han fordom varit siö, och genom de öfrige sammanhängande mossar och Åar, med storsiön el. Lögarn förenad, och som Byn likt ett näs utskjuter i denna Mosse, och Häggen på detta Näset trefligt växer, finnes lättel. ratio denominationis till Hägganäs. Mossen som förr varit utmark, är, sedan han i senare tider blefvit inhägnat numera stadgad, och gifver nu vid fasta landet i synnerhet ymnigt hö, och skulle genom dikning, sluteligen kunna förvandlas till hårdvall. I öfrigt inneholler han, där han ännu är vattsiukast, likt de öfrige angränsande mossar, god bräntorf, hvars hufvuddel utgöres af sphagnum palustre, hvariqenom de fläste våre små insjöar blefvit förvandlade till torfmossar. Vid torftägt på Häggums Mossar har ja funnit på 4 alnars djup en mängd tågor, af Björk, Ahl och gran som bevisa, att bottnen genom någon sänkning satt sig, eller att, angränsande fasta land, varit med dessa trädslag bevuxen.

7. Siöar och Holmar. utom Biesse sjö, Igelsiön och Olsiö som innom och vid sochne strängen på Billingen äro belägne, .finnas inga, om den första skall i Capitlet om Historica vidare nämnas.

8. Hamnställen och strömar finnas således inga.

9. Bäckar, Några små, nedkomma från bergen, af vilka den som går genom Häggums by. Drifver 3:ne öfverfalls qvarnar, som äro i rörelse höst och vår.

10. Högdernas. Dalarnas och Bäckarnas sträckning är här,vid ändan af Billingen, merendels i Norr och Söder.

11. Källor, finns många, som gifva lättdruckit balsamiskt vatn och några mineraler; Men OfferKällor, inga.

12. Djur, förutan hemmatade finnas: Wargar, Lodjur, Räfvar, Gräfsvin, Ottrar, Ekorrar, Hermeliner och Igelkottar.

13. Fiskar, i Bäckarne, Foreller, Neijonögon, ählekulor och Kräftor. I Sjöarne, Gäddor, Aborrar, Rudor mört, sarf och Laxöiringar.

14. Foglar, Falkar, Korpar, Kråkor Kaijor, Hökar Ugglor, Skator, Tiädrar, Tranor, Orrar, Spofvar, Rapphöns, Morkullor, ÅkerKnarrar, Beckasiner, Vipor, Gökar, Sparfvar, Steglitzor, Grönsiskor, Lärkor, Svalor, Tättingar, Talgoxar, Plogärlor och Stensqvättor.

15. Trän, Ek, Björk, Asp, Oxel, Lönn, Alm, Rönn, Lind, Hägg, Ask Vild apel, Getapel, Fur och Gran, samt Ahl.

16. Buskar, Sälgh, Korgpil, Vide, Berberis. Kongsbär, Ugglerönn, Benved, Hassel, Törne. Hagtorn, Een och Vivang.

17. Blomster, har jag ej funnit något sällsynt, utom Pedicunlaris sceptrum Carolinum som växer allmän på Häggums Mosse och af Buskar Betula nana på Billingen, hvars patria eljes är Lappska fjellen.

18. Jordmohnen, är fin mylla, blandad med Mojord som då den ej saknar rägn är. tämmeligen bördig.

19. Bergarter, äro; Jernsten Trapp, Granit, Kalksten och Svafelkies i honom, Billings Marmor och Orsten; hvarjämte jag funnit en bit gedigen Malm i en Bäck, till ett dufäggs storlek, förmodel. Vissmuth.

20. Rådande Sjukdomar. kunna ej upgifvas, emedan Epedemiske på många År ej varit gängse ; utan hafva de mäste afledit af Koppor, slag och andetäppa.

Cap. III. Oeconomica.

1. Åkrens Indelning, är i 3 Skiften, af hvilka ett hvilar el. trädes, medan de 2 bära gröda; dock inhägnas altid något af trädesjorden till ärtsådd, häldst åkerman anser det förmonligt, emedan ärterna gifva utom ett qodt understöd i Hushollet, äfven en ansenlig tillökning på Boskapsfodret, i en ort där svaga Höbol äro almänna.

2. Sädeslagen, äro Larsmässoråg, Höstråg på Skogsheman, stridt Korn, nåqot litet Hvete, Blandkorn, Hafra och Ärter. Såningstiden är efter gammal häfd : för Ärter 11:te, Hafra 8:de Kornet 7:de då Bland-Kornet allmänt äfven sås; men då tork inträfar, sås strida Kornet i 6:te Vickan, alla baklänges, räknade från gamla Midsommaren. Rågen sås i sidsta dagarne af Augusti och början af .september Månad, Hvetet i medio september. men Höstrågen i Michaels-mässo Nedan, eller senare. När Häggen blomstrade och Eken skylde Dufvan, var efter de qamlas berättelse Såningstiden för kornet; men, nu lyckas det intet, att följ a deras praxis, sedan vi hafva kallare somrar, och Hösten så tidigt infinner sig. Hvadan en slik förändring i Climatet härrörer, om de täta utbrott af jordbäfningar i vår tid, kunna hafva sådane värkningar på Athmosphaeren, lämnas till de Naturkunnniqas omdöme, då det emedlertid synes sanning likt hvad Poeten skrifver. -Ev omni mundus jam parte senescit Qvin etjam tellus, victum lassata recusat, Raraqve de multis spica refertur agris.

3. Åkerjordens storlek, Såsom omätt kan den icke upgifvas, och varierar dessutom för hvart och ett heman.

4. Medel Afkastningen, kan anses nära 5:te kornet.

5. Brunkningen. sker med Krok och harf, och Som här. förekommer mycken lerjord, som snart binder sig och gräs går, måste den öfve vanligheten köras en gång i rötmånaden, såsom ock en del af tillkommande trädes jorden, för. samma ordsak om hösten måste redas. Bärgningen sker. med lia försedd med så kallad Mäijehand, Säden bindes i neker, trafsättes, åkren räfsas. Säden torkas och hemföres; där Aftröskningen sker med slaga el. prägel.

6. Plantering, idkas af Rotkål i synnerhet, som här frodigt växer så att landtmanen däraf kan aflåta. Kål. Potäter Morötter och Palsternackor till husbehof. Humle planteras icke; men tobak till husbehof, dock med långt mindre framgång än i det öfrigal Wallehärad. Fruckt trän finnas till litet antal hos Ståndspersoner. men då man är så osäker om afkastningen försvinner lusten att utvitdga Trädplanteringen, då man genom frukträns plantering gemenligen bereder sig harm och förtret. hälst gemene mann svårl. står. att öfvertyga att ju sådane afkasningar som fruktträn gifva, ej rättel. böra gagnas. som Communia bona.

7. Ängar. deras skötsel och förbättring är ännu oförsökt, och emedan flere Byalag i dem deltaga fredas de ganska sent om Våren, och trampas och gnagas så länge marken är bar hösten, hvadan det är rart om på något ställe ett Geometriskt Tneland skulle gifva 1 Stack hö.

8. Åker. och Ängs hägnader, bestå hufvudsakel. af stenmur diken och Rishag, så att få Byalag lära finnas, som nyttja så litet skigårdar som detta. Läget lärer. väl därtill gifvit första anledningen; ty den stenbundna Åkerjorden ärbjuder öfverflödigal ämnen till Sternmurar, bergsryggen till rishag, och mossarne. fredas lättast genom diken. Nöden lärer väl inskränka famntalet af skigård. sedan den galmla i brist af skog ej mera kan underhollas.

9. Husholdningen med Skogen, är visst lämnad i bästa händer i Högre och lägre Jägeri Betjeningens. af hvilkas nitfulla,och oegnyttiga åtgärd Kongl Maijt:s Parker och Gehägn ledt sin vissaste helgd och otviflagtigaste upkomst. Uder deras vård updragas nu de plantor som i en framtid skola sträckas till kölar för. svenska Örlogs och Handels fartyg och gifva våre barn och barnebarn öfverflödige byggnadsämnen. Emedlertid att vi vänte på desse gyllene tider, förstår skog boen att hans såg och timmerstockar böra betalas de förre med 1 dr. de senaste såsom ock vedlasset med 32 sr hvilket nu mer kan anses som gångbart pris, Svedjeland lärer välbemälte betjening ej tillåta om ock den till bärgning förbudne Ljunen genom olyckshändelse skulle afbrinna Bonden som från urminnes tider haft en apart Kallelse att svedlja, har dock vid all annan brist. funnit den utvägen, att afflå matjorden i torf som sedan blevit satt i rökar, väl torkad och med små risknippor påtänd, gifver ett förnöijeligt utseende af en rykande svedja. Askan utspridd över platsen befordrar genom det alkali hon inneholler, vegitationen, åtminstone för det året bättre än gödsel ehuru det kunde invändas att detta odlings sätt, fastän gent likväl innefattar en lika genled till steril Åker, och äfven den frågan kunde upkastas, om icke samma torf voro oumgänglig till taktäckning på våra koijor sedan torftägten på Kronans Parker, till Landtmanens stora bekymmer blefvit förbjuden. Till taktäckning måste nu ängsvallen tillgripas till obotlig skada för lantbruket.

10. Boskapsskötslen, drifves med någorlunda framgång emedan bete icke tryter, dock är aflen i allmänhet, af smärre slaget, och lider ofta afgång genom vådleliga händelser på den vidlyftiga betesmarken, då ej vallhjon holles. Boskaps Sjukdomar, yppas särdeles under stark torka, då Kreaturen lida brist på vatten. Vattusot visar sig årl. på fåren, hvilket torde härröra af de sanka ängar och mossar på hvilka de söka sitt bete, och äfven däraf, att de som de öfrige Kreaturen gå ute tills vinter och snö hindra dem.

11. Biskötslen, har här i senare tider blefvit uptagen. Så att i Sochnen voro förledna år 25 kupor vinterliggare och har Honungspriset i år varit 1 Rr Rglds.

12. Fiskeri idkas föga i brist på gifvande Fiskevatten.

13 Djurfånga har åtmindstone hos oss genom vanlig skallgång icke lyckats. Någon menlös hare har vid tillfället fått sätta lifvet till, och bränvin med fördel kunnat afsättas. Räfvarne har varit mera fridlöse för en afskedad Skogvagtare, som med inöfvad hund, upsökt deras bo, och afrättat hela familier. så att flere År öfver 30 st. på detta sätt blefvit utdödde. Nu mera, har denne Skogvagtare blefvit uplyst om skadan att utöda desse i sin menlöshet. utan att de borde få upväxa ty deras skinn a 1 Rr st. på vår handelsvåg kastade, utgöra en till ökad artikel. Saldo Räfskinn. till vår faveur Ehuru Patriotisk denna husholdning med Räfvar kan synas .nödgas man dock anmärka. huru denne upväxande ungdoms K. Föräldrar, på Kronans park bofaste. till de sinas försörgnig öfver all sochnen utmäta Prästens Qvicktionde af Lamm och gäss icke till förtigandes att unga Herrskapet tidigt inöfvas i utmätningsverket, såsom ock i konsten, att i många år fri sina skinn.

14. Grufvor. Bruks och Manufacfur inrättningar, Kalk och Tjäru bränerier. samt Stenbrott. finnas här icke.

15. Handaslögder. af spånad och väfnad, idkas blott till husbehof. Träslefvar och matskedar, hafva här förr i myckenhet blifvit tillvärkade; men denna handaslögden går nu ut med skogen. I öfrigt är allmogen här som flerstädes fallen för Mångslögde så att den anses för en slät Bonde som ej kan hugga sin Knut, göra all sina redskap samt vara Klädes och skoflickare. Sochn Handfvärkare, äro smeder, skräddare och skomakare, af Allmogen Ämbetsmän kallade.

16. Handel och Handelsmänen, äro spannemålen. som afföres till städerne i synnerhet Borås. Något af kreaturen kan ock afyttras på närmaste marknader.

17. Hemans brukares förmögenhet är i allmänhet ringa någre få som därtill komnit genom gifte och arf. Undantagne. Den late och sköteslöse lider här, som annorstädes nöd; men den idoge och arbetsamme saknar aldrig nödig utkomst.

Cap IV:um Historica.

Kyrkan, är nära midt i sochnen belägen, i Häggums By, på en torr plats; af Prästegårdens Man och Ladugårds hus på 2:ne sidor nära omgifven. Dess längd invägges är 25 alr och breden 8 alr, upförd af Kalksten, murarne 1 3/4 alr tjocka med starka hvalf försedd, mörk och trång. om hon till åldern är lika gammal som dess största klocka, som ofvan omkring har denna inscription: ANO. D.M.C.L.X. är hon byggd i medlet af 1100 talet, vid samma tid, som Sköfde stads Kyrka byggdes af Sancta Helena, eller i Eric den Heliges dagar, Kyrkan och Tornet som endast har en huf utan spira, äro täckte med Ekspån. Eldsvåda har åtminstone Tornet undergått, hvilket kan slutas af de i tornmuren qvarsittande, till Kol brände bjälkändar men därom har man ingen tradition i orten. Invärtes prydnader, äro: Altartavlan renoverad 1750, som föreställer Frns Korssfästelse, med öfverskrift: Jesus min Kärlek är Korssfästelse, och underskrift: Jesu Christi Guds Sons Blod renar oss af alla synder. Disken är gjord ny 1770. På Seglarne rundt omkring verser och språk. som angå den H. nattvarden. På norra sidan om Altaret står. Döpelse Funten af sandsten, väl huggen, öfver honom en trätafla föreställande Frälsaren i sittande skick, tagande några barn till Sig, med öfverskrift: Låter Barnen Komma till mig etc. Predikstolen, förfärdigad 1761, föreställer på 4 speglar de 4 Evangelister i bilder. Till väggar och hvalf är Kyrkan målad med grofva vattnfärgor År 1699, och till undvikande af misstag, som alt för lätt skulle kunna hända, har målaren välbetänkt utsatt hvilket djur eller fogel figuren skulle föreställa. På Norra väggen lärer den breda vällustbanen skola föreställas, på hvilken många brokigt klädda Herrar och Fruntimer i dansande skick presentera sig, hvarvid denna djupsinniga tänkeskrift finnes: Thet är i verlden till, som hvar man rosa och hafva vill. I hvalfbogan vid Choret läser man följande latinska versar:
Rex tremendae Maijestatis
Qvi Salvandos Salvas gratis
Salva me fons pictatis
Inter oves eocum praesta
Et av haedis me seqvestra
Statuens in parte dextra.
På samme hvalfboge hänger, fordom Pastor Sven Larssons Epithaphium:
Öfver en Medalion, är anbringat: Jer. 31. v. 25 & 26.
Midt uti: Hic qviescunt reliqviae Svenonis Laurentii olim Pastoris in Häggum pcr annos 18. Natus Anno 1613 denatus anno 1696.
Nederst. Till Guds namns ähra och Kyrkans prydnat. Är detta Epitaphium af Sal. Kyrkoherdens sohn Länsmanen öfver Wassbo Välbde Jacob Svensson bekostat.Under Läcktaren ligger en fahna af hvitt Lärft, teknad Häggums Giäldh 1710. Sacristia, därtill nyttjas framledne Pastorernas Graf, som är hvälfd, och byggd intill Kyrkan på norra sidan, mörk anskygg och fucktig, hvadan papper och Mässe Kläder, som där förvaras, ganska snart förrutna.
I Tornet finnas 2:ne Klockor, den större med den inskrift, som pag 20 är anförd. Den mindre, har å södra sidan: Ano 1757 i Past. Hr Olof Holmins tid, med Häggums Kyrkas egen bekostnad guten i Skara af Nils Billsten Styck- Kron och Klockgjutare.
På Norra sidan: Pred B. 4. 17. bevara tin fot, när du går till Guds Hus etc. och Upp. B. B. 2. 11. Then ther öra hafver, han höre.

2. Minnenskrifter och gamla Bref härtill får räknas en gammal Pergaments lapp in Qvarto, den jag i år funnit sittande mellan ett uråldrigt skåps hyllor i Sacristian, och hvilken synes brukad till permor på någon Annotations Bok. Af mögel och smuts var den så svartnad, att med möda en och annan bokstaf kunde uptäckas. Af farhoga att skada någon bokstaf, skrapades endast frånsidan väl ren, och smordes båda sidorne med olja och värmdes för eld, då först mot elden, och sedan efter flere uprepade försök, äfven emot dagen kunde tydel. läsas följande af Munk och Runstil blandade Skrift.

Man ser att detta är en Rågång kring Häggums Sochn, som skiljer sig i några märken och Rår, från den 1713 upgifne och pag. 3 upteknade Rågången, Ronuhaug, är en ansenlig ättebacke på Brunnums äng, nu genom abbreviation Rå hög kallad Nukla fall, är ett Bergras, på nordvestra sidan af Brunums berg, nu Nycktafall kallat hvilket ligger någorlunda öster för Sätuna som genom Situm säkerl. lär förstås. Garu et heman som än heter Gåran. Hegganäs, enligt pag. 4. är Häggum Skinahall, ett Råmärke mellan denna Sochn och Rådene, Skinnarehall nu kallat. Refrs Haugi, Räfvekulla hagar el. äng Olgrstin, är en stor hall uprest på hemanet Huljestens ägor, kallad Huljestens hall, som tjenar både för Härads och sochnemärke Raklint, ett Berg, nu Råbergs Klint kallad. Biessesiö, heter än Biersjö. Olsiö, så väl som Hallavad, äro ännu till namnen oförändrade. Surtaberg åter finnes icke, så framt man icke därmed får förstå det åt Rådene sidan belägna Sveteberget. Aternistapa a Bjesse Siö, är ett litet enstaka berg vid sjön, mycket brant åt sjösidan till 18 och flere alnars fall, ganska beqvämligt för dem, som härutföre ville fara till Odins el. Valhall; ty så visst de, i nedanföre liggande Bergraset, kunde väl krossas, så var ock vattnet helt nära till hands till den nödiga tvagningen.

3. Ålderdoms Minnesmärken, äro i denna sochnen så hopade på hvarandra, att hela tragten Öster under Brunnums Berg, Ängarne i synnerhet kunde anses som en allmän Ättehage för hela orten. Hundrade Ättebackar, Rör och instenade mindre Griftställen, med utlagde vägar, ledande till vissa högder, där utstenade ätteplatsar, i flere figurer samt reste Bautastenar, utmärka helgade ställen finnas här öfver alt; hvilka läggningar af Stenrader, i parallel Sträckning, och visningar. till betydelige Ställen, kunde anses som en Sten Krönika, och voro väl värde af en kunnig Archeolog afritas och å Charta läggas, att kunna se dem i sitt rätta sammanhang.
Vid de förutnämde Bjesse Sjö, förekommer utom Ättestupan en ansenlig Ättebacke, efter en gammal mans berättelse, Biesse kulle kallad, och Strax vid flere sammanhängane kullar, på hvilka stenkummel varit uplagde, hvilka nu merendels äro i jorden nedsjunkne. Då i gamla tiden Biessar betydde mägtiga män, är sannolikt, att en betydelig Man, i hedentima bot på Bjessegård, nu Säteriet Bjersgård kallat; uti hvars hagar och gärden äfven förekomma flere utlagde ättehagar och Stenrösor och olikt kunde ej vara, att förenämda Ättestupa voro det rätta Gyllings hammar, el. rättare Billings hamr, Billings Klippan, utför hvilken Skarpnatungr störtade sig och därefter blefvit satt i hög, i den närbelägne Bjesse kulle, se Göthr & Rolfs S.
I ängarne öster om Brunnums Berg förekomma 2:ne stora högar, den ene Kongshögen den andre Konu hög genom abreviation nu Kå hög; kallad, af hvilka den senare är i Conisk form uplagt af jord, aldeles lik Upsala högar och föga mindre, i spetsen af den Samme är en Conisk nedsänkning, aldeles som i alla de större Rören och flere Ättehögar, Om detta hörer till sjelfva strukturen, eller är en sättning efter ett nedsjunket hvalf, eller att rikedoms sökare där gräfvet efter nedsatte skatter, är ej lätt att säga. Vid Kongshögens danande tyckes man begagnet localen att uphäfva ena ändan af en högd, hvaruppå blefvit uplagt ett ansenligt Stenkummel och en Ättehage pä högden instenad, i hvars ena hörn Kongsröret ligger.Nedan omkring är en mängd af mindre ättebackar, med och utan Kringsatte och upreste Stenar.
Sihlborör en vacker Kulle dit Stenläggningar visa vandraren, har på högden ett stort Rör, många nedsatte Bautastenar och flere små Stenringar, af olik figur.
Hästskohall, en stor. Kalkstenshall i samma ängar, på hvilken de gamle föregifva att ett stort hästskomärke fordom varit uthugget; men kan nu icke skönjas, Sedan förmodel.flere Skorpor genom luftens och nederbördens åvärkan lossnat och affallit.
Utom det anförda förekomma i Ängarne många Stenläggningar, af hvilka en är särdeles märkvärdig som tar sin början från en stor Ättebacke i Häggums Åkergärde Tab 3. aftecknad, och hvilken fortfar, som en utlagd Landsväg genom Häggums äng, till en Bäck Marbäcken d. ä. Mariaebäcken, kallad, till en längd af ungefärl. 2000 alr. Sidorne af denna Stenläggning löpa tämel. parallelt med hvarandra, med anvisningar upp till Ättebackar och offer högder på ömse sidor om denna stenväg. Vid slike stenvägar förekomma stundom 4 kantige grundläggningar efter små Hus, hvilka torde kunna anses som rudera efter hedningarnas Compita, om hvilka Spegel i sin Biskops Krönika D.2.p.16 talar. Månge aediculae patentes, eller pertusa Compita som Persius kallar dem, thet är små öpne torn, stodo vid allmänne vägarne, ther bönderne offrade, både när the hade utsått och inbärgat säden. Måtte hända, att hvart och ett Byalag hade sitt Compitum, som Virg.Georg. L 11. nämner pagos & Compita circum - , dit de med sine Lares Portatiles på bestämda tider kommit, och jämte ofer på feldtet anstäldt dans och lekar, och är det möijeligt, att en sådan slags Gudstienst varit här öflig före Odens tid, eller ock af Hoo införd.
På Häggums gärde, Mellomgärdet kallat, visar sig en Kedja af ättebackar, Gethar bergen kallad, hvilken nära formerar en halfcircel. Alla äro ofvanpå med stora stenrör krönte, med dubbla cirklar grofre sten Kringlagde, med någon stensättning nedåt högen, som står i samklang med ledningarne till andra ättehagar, eller Compitalia loca. Stundom finnas 2:e af desse högar intill hvaranna belägne, från deras toppar förenade med en stenläggning. Såsom ville den antyda att 2:ne Makar eller ock Fosterbröder där blefvit högade.
Om desse förvara minnet af de utvandrade Gether. el. Göther, som här kunnat hafva elt tryggt lägerställe, med sjön vid Hägganäs i öster, Brunnums berg i väster och Getharbergen som en förskansning i Söder, Så var det dem ock, sedan de hunnit bli samlade, helt rakt, att vitl upbrottet först besöka Gudhem, där aflägga sin afskeds Compliment och utbedja sig de där befintelige 100 Gudars gunst och välsignelse i sitt företag. om ock desse Kullar bära nam af någon desse utvandrares höfdinge Gethar, som en af dem, af höfdingen Ratte kallas Ratterör så blir dock otviflagtigt att detta Lägrets, Ålder stiger högt upp i hednatiden.
Skarastigen, är en urgammal väg, som med oändligt arbete befvit lagd öfer Storsiön vid Bolum åt Skara, och som vid lågt vattn i Sjön är så när i vattnytan, att man ofta med en ökstock ej kan komma öfver honom Denna väg är fortsatt genom en utmark kallad SvensbroKärren, och där , på sanka ställen lagd med stor gråsten mellan båda yttre stenraderne, så att han skulle vara practicabel. När högderna vidtaga, är han enklast, som de förut nämde stenvägar till hedningarnes Compit, Ättehagar och oferhögder, lagd med 2:ne rader större sten; den fortfar genom hela Häggums Sochn, efter markens beskaffenhet, stundom nedsunken i jorden, men åter synbar på fastare mark, förbi hemanet Boslycke in i Häggums Åkergärde, där ett led kallat Skarastigsledet, och ägorne å ömse sidor intill honom Skarastigs Åkren, Vallen, Äckran, ängen o.s.v. och synes han slutel. hafva förenat sig med den som Tab. 3. föreställes. Således tyckes Skarastigen hafva utgjordt comunication emellan de stora och skönt belägna Ättehagar öster om Brunnums berg, och Afguda Temlet i Skara. Traditon i orten om denna väg är, att en lifdömd för sitt lifs räddning anlagt denna väg, och ändtel. vid hemanet Korsstorp, intill Häggums Sochns. gräns under sitt arbete stupat, där en Runesten till åminnelse af af detta hans opus Herculeum ligger in vid vägen, med påskrift, att det var Sven Gisslarsson som gjorde denna väg för sin siäl. Stenen är afslagen, ligger omkull och nedra stycket är borta. Högst på Klintarne af Billinges Möije och Brunnums bergen, finner man Grafvårdar av sten utlagde.

4. Series Pastoreum

Därtill fants inter Sporr 1792, ehuru dess författande vid flere Episcopal Visitationcr blifvit anbefalt, hvarföre jag sökt fullgöra en sådan af företrädarne försummad skyldighet, så vida jag kunnat, på följande sätt:
1. Dnus Nicolaus, skall lefvat här som Sochnepräst 1320, säger Bisk. Ryzel, i sin Wgothia Eccelesiastica.
2. Dnus Ericus Amberni, den förste Pastor härstädes, lefde 1585 och underskref Upsala Mötes beslut l593.
3. Dnus Matthias.
4. Dnus Petrus Matthiae, förmodel, son af företrädaren. Past. 1651, då han tillförene varit Krigspräst. Utnänd till Oratol. på prästmötet 1652.
5. Dnus Ericus Olai Flagonius, Rect. Seholae Bogesundensis. År. 1650 gift med Brita Svensdotter, Enka efter Jonas Nicolai Pastor i Bogesund, och dotter af Rådmannen därstådes Sven Heljesson. Pastor i Häggum 1674, död 1676.
6. Dnus Sveno Laurentii Kliander, född i Kliene By i Horns församling 1613. var Comminister i Odensåker då han 1677 blef här Pastor, afsomnade 1696, 83 år gammal. Af hans barn är ingen bekant utom Jakob Svensson en myndig Länsman öfver Wadsbo Härad, som bekostat det öfver Hr Sven i Kyrkan upsatte Epitaphium.
7. Dnus Nicolaus And. Rydelelius, född i Ryda församl. Blef Rect. Schol. i Lidköping. 1693, Past. i Häggum 1697 Inslallerades i Ämbetet af Contr. Prosten Mgr Magnus Bredberg. Afsomnade i slutet af År 1712.
8. Dnus Haqvinus Broberg, tillförene Comminister i Kjellby i 25 År. Pastor härstädes 1714. Död St Pauli dag d. 25 Jan. 1737, 75 År 7 Mån. gammal. Hade en son Phil. Candid. Johan Broberg, till slut Past. i Sjogerstad.
9. Dnus Petrus Jonae Warenius, Blef student 1711. Var Comminister i Winköl, då han här blef Kyrkoherde 1737, tillträdde d. 1 Maji 1738. Död 1755.
10. Dnus Olaus B. Holmin, Född 1702, Student i Upsala 1726. Präst 1730. Comminister i Säfvared 1737. Past. härstädes 1756. Död af Slag St Michaelis dag 1767. Bergrafven den 14 Oct. Gift med Maria Helenia dotter af Com. Helenius i Göthened, med henne hade han 3 barn: sonen Lars, nu Comminister i Grefbäck och Döttrarne Maria Gift med Commin. B. Segerbeck i Ericsberg, och Cathrina med en bonde.
11. Dnus Petrus Venerholm, född d. 14 Dec. 1712 i Forsshems Församl. Fadren var soldat vid Skaraborgs Regem. Präst d. 7 Oct. 1747. Från Bergs Saccelanie blef han kalla hit 1769. Instäldes i Ämbetet d. 31 Oct 1773 af Contr. Prosten Mgr A. Hesselius. Afsomnade d. 2 Jan. 1792, 80 År och 14 dagar gammal, samt begrofs d. 13 ejusdem. Var gift med Caecilia. Straup från CarlsCrona, som före honom ingick i evigheten, och efterlämnade 2:ne Döttrar.
12. Mgr Thure Ljunggren, Född d. 8. Apr. g. st. 1748 Introd. i Skara Triv. Schola 1757. Såsom Abiturus Disp. under Dompr. Doct. A. Knös Praes. de Malo Synergismi. etc. 1768. S. År Student i Upsala. Under Prof. Joh. Floderi Praes. Försvarade 1771, Pars Va Versionis Svecanae Selector. etc. Disp. pro Gradu 1773, De Pullchritudine Morali, under Prof. Sleincurs Praes. s. År Philos. Magister d. 17 Junii. Vicarius vid Sköfde Schola d 31 Mars 1773. Led. af Vitterh. Sällsk. Apollini Sacra 1777. Vicarius Rect. Sch i Borås 1777. Ordinarius i Schöde 1778. Gift 1779 med Cath. Elis. Frondell, dotter af Kyrkoh. Mgr. Jon. Frondell i Slöta. Präst 1781. Orator vid Synoden 1783, ämnet: de Usa & abusa Precum Undergick Examen Pastorale d. 8 Mars 1786. Åren 1783, -89 och -91 Missverad till St. Wånga, Slöta & Barne Pastorater, sidst 1792 till Häggum där fullkomligt enhällig Kallelse vankade, och tillträddes Syslan s. År d. 1. Sept.

5. Märkvärdiga händelser, som sig här tilldraget, äro så urgamla, att ingen vet sådane omttala.

6. Allmogens Sinnelag, är sådant som det gemenl. blir då det ej mildras genom upfostran och. Kunskaper. Lyckeligt vis synes allmogen ännu i okunnighet om de rättigheter armstyrkan gifver. Frihet, Jämlikhet oeh Bröderskap äro för, dem ännu vocabula barbara, men skulle väl förklarade, på göra de lifligaste intryck, häldst bonden anser sig mycket vanlottad emot ståndspersonen, hvarföre han aldrig älskat honom ej eller framdeles lärer spara honom.

7. Dess Sedvänjor vid frieri trolofningar och Bröllop, äro icke skilgde från den öfriga landsortens. Vid deras gillen. äro Bränvins Supandet och frosseriet värkel. måtteligare än på andra orter i Länet, där välmågan är allmännare. I Klädes drägten, är intet synnerlit och har den genom frivilligt Socknestämmobeslut af d. 2 Dec. 1792 på Sparsammaste sätt bifvit inrättad.

8. Byggnadssättet, har förr varit skogödande, då heltimrade Ladugårdar brukades ; nu finnes ej månge sådane. Manhusen äro i allmänhet små, mörke och obeqvämlige, och Ladugårdshusen af stolpar och skifte ej särdeles väl huggne.

9. Vantro och Vidskepelser, intaga nödvändigt ett folk som utom liten Kundskap i Christendomen, saknar de första grunderne i alla andra Vetenskaper, och till och med i sitt hufvudyrke, Jordbruket och Boskaps skötslen, känner inga principer, utan ledes endast af Förfädrens bruk, och när det ej slår in, skyllar man på ödet, eller misstänker sine medmenniskor för häxeri, och söker motgörelse, hos sådene menniskor, som förstått angifva sig hos dem för någon klokskap. Så länge ännu inga steg blefvit tagne, till förståndets odling och uplysning hos allmogen, genom nödige oeh nyttige Kundskapers bibringande; utan barnen från Sochne Scholan där endast Catechesen läres, genast inledas, uti det tunga handarbetet, det de lefnads långt få holla uti; Så lär ännu lång tid behöfvas, att hos dem utplåna Munche Catcchesen, som af gamla gummor så flitigt inskärpes; om hvad man må, eller intet må göra, på viss tid och ort: huru alt, till och med redskap och värktyg böra signas och korssas, Husdörarne teknas i Dymmelveckan med Korss, huru Kreatur skola vänjas, med flere uselheter, som så otvunget hänga vid ett okunnigt folk.

10. Dialecten, skiljer sig här aldeles intet från den i angränsande Gudhems och Kåkinds Härader allmänna.

11. Bland Allmogens Dygder, kan räknas, deras kärlek för konungen och undergifvenhet för de närmast dem omgifande Befallningshafvande och bland.

12 Oseder, deras tröghet, att gå ifrån fädernas bruk äfven uti saker af hvilka de se den påtageligaste nytta Så ock deras liksom ärfda hat till Adel och Herrar, dem de i allmänhet kalla Knappa karlar.


<< Tillbaka