Index | Föreningen | Emmes | Vandringsleder | Artiklar | Arkiv | Bli medlem | Sök | Logga in

Kutten, rackare eller fláten var den som stod lägst på samhällsskalan. Han slaktade hästar, garvade läder, mm. och han var ställd utanför umgänget med andra. Detta förhållande gäller fortfarande i vissa kulturer och den som vill läsa mer kan se i Billingsbygd 1986. Att äta hästkött hör 1900-talet till så man kan utgå från att det i detta område finns en del hästkött nedgrävt om det inte åts upp av dem som saknade annat för sitt livsuppehälle.

Arbetaren Anders Svensson, * 7/9 1833 Häggum, vigd 11/11 1860, enkling 23/9 1868, död 12/8 1890
Vigd 2:a g. 11/5 1869 med Maja Katarina Johansdotter Skräck, * 12/8 1834 Rådene.

Barn i 1:a äktenskapet:
Charlotta Kristina, * 15/9 1867 Häggum, fl. till Brunnhem 21/10 1885, återvände fr. Höberg 1890

Barn i 2:a äktenskapet:
Maria Greta, * 17/7 1872 Häggum, emigrerade till N Amerika 9/8 1892
Ida Matilda, * 20/12 1874 Häggum, adm. 1889, fl. till Westeråker 23/10 1890

Vid Kuttes vänder vi och vandrar tillbaka till Döves samma väg som vi kom. Vägen är den gamla utfartsvägen från två av gårdarna i Söakullen till allmänna vägen vid Lilla Boslycke. Att det inte var utan bekymmer att gå denna långa väg över berget i mörker och med skogens all mystik omkring sig talade "Emma i Sandtäckten" om när hon beskrev hur "annskockt dä va" när hon gick hem en kväll. Hon bad "Goe Gud hjälp mäk denne gången så sa jak ai gå häråt mera".
Från Döves går vi nu vidare öster ut över "Lilla berget". Vi passerar på höger sida en torvmosse där det fortfarande på 1950-talet stod kvar stängsel kring torvhålor för att hindra betesdjuren att gå ner sig.

Enligt Nils Andersson, Boslycke ska mossen vara Björnmossen där på 1870-talet i samband med torvtäkt hittades en pilspets från bronsåldern. Den förvaras nu på Skövde Museum och känns lätt igen på att spetsen slitits rund sedan den av upphittaren använts som doppsko på en käpp.


Läs vidare >>

<< Tillbaka