Index | Föreningen | Emmes | Vandringsleder | Artiklar | Arkiv | Bli medlem | Sök | Logga in

En väl sammanhållen boplats. Huset var sammanbyggt med en liten ladugård. I området finns också två stensatta gropar.

Hur kunde livet gestalta sig för de som bodde i dessa backstugor? En liten inblick ger dessa anteckningar efter ett besök hos Gunnar Ärlig, Tidaholm. Dotterson till Anders Hoffman och hans hustru Maja Stina Andersdotter. Boende i torp nr. 9 "Hoffmans" i vår torpförteckning.

Mormor som Gunnar i det följande skall berätta om var född den 20 februari 1839 i Sjogerstad, gift 26 april 1864 med Anders Hoffman och dog 4 september 1931 på Haga Ålderdomshem i Tidaholm (där Häggums kommun hade sina ålderdomshemsplatser).

Mormors hus: En lite stuga med tre fönster. Det var ej ryggåsstuga utan den hade innertak och det fanns en stege upp till vinden dit man kunde komma genom en lucka. Stugan hade ett stort rum och ett litet kök. I rummet fanns en stor spis och i köket en järnspis.

Vid spisen i brasans sken satt mormor å spann och sticka. Annars fanns det en fotogenlampa också. Rummet var möblerat med en soffa, en dragkista (enkel gammal typ av byrå), ett stort bord i mitten och enligt vad Gunnar trodde nåt fönsterbord. Det fanns gardiner vid fönstren som var enkla inga innanfönster, "dä var te å ånga på fönstera um en sulle se ut när dä va kållt". Gunnar tror att det fanns någon tavla eller så. Särskilt minns han två porslinsfigurer -kossor- på byrån som han tyckte så mycket om, men dom fick han aldrig.

Stugan var hopbyggd med ladugården som låg i den änden som är åt bäcken. Från bäcken hämta man vattnet. Källare fanns men Gunnar minns inget om de två stensatta groparna utanför stenmuren uppåt berget. Mormor och morfar hade ko och gris. Gris höll man för att morfar skulle ha fläsk i matsäcken. Hela veckan var han hemifrån och arbetade i kalkbruket i Bjällum. Han gick på söndag kväll och kom hem på lördag eftermiddag. Han var halt sa mor förmodligen hade han väl råkat ut för någon olycka.

Efter kon kärna mormor smör som hon bar till Skövde för att sälja. Mor sa att hon tog av sig skorna och sprang som en ärla över berget till Skövde för att sälja smöret.
Mormor hade en stor arger katt. Den var bra för han till och med bar hem harar från berget. Men mormor varna alla som kom för den arge katten. Det bar nog bra jord runt där för mor sa att det växte så väldigt goda potäter i Häggum.

Att hälsa på mormor när Gunnar var barn var förstås ett äventyr och en strapatsrik resa. Vi åkte tåg till Stenstorp och där mötte Ström i Noläng med hästskjuts någon gång också Fransson i Boslycke berättar Gunnar. Någon gång gick vi från Stenstorp och då drog de oss pojkar i en vagn. En gång var mor och jag själva det var en vår för det låg snö kvar i hörna vid stenmurarna. Den gången gick vi från Stenstorp och tog en del genvägar som mor visste. Det blev bara ett besök var sommar.

Gunnar har ingen uppfattning om hur det var i Hoffmanska hemmet om det var riktigt fattigt eller drägligt. Men han kommer in på att det kunde inte vara lätt för mormor med fem barn och däribland Frans. Frans var dövstum och lite tokig. Han var aggressiv när han var liten, mor hade hela sitt liv ett ärr över ögat där Frans huggit med antingen en yxa eller en kniv. På kvällarna kedjades hans fast vid sängen för att han skulle vara still. Alla låg i samma rum och det rasslade i kedjorna när han rörde sig eller om han skulle loss för att göra sina behov. När han skulle lägga sig kom han bärande med kedjan för att kedjas fast.
Senare i livet kom Frans till Hanna och Natanael Wilsson i Tollestorp. Där fick han äta gott, arbeta blev trött och sov. Han kunde sköta en hel del arbete med tiden både ute och i ladugården och blev lugnare och hade det bra det var ett gott hem.
Vi hälsade på Frans både i Tollestorp och i Stenstorp. Frans blev glad när mor kom han kände igen henne. Och Wilsson han blev ju miljonär till slut.

Efter kaffe och vår pratstund besökte vid Maja Stinas grav på Norra Kyrkogården i Tidaholm. Hon ligger begravd i det nordöstra kvarteret. Det var mor som ordnade så hon blev begravd här och sten uppsatt. Stenen är cirka 45 cm hög och 35-40 cm bred.
Under ett kors står det M S Hoffman och på raden därunder 1839 - 1931.

Nedtecknat av Ingemar Fransson och Bengt Kindbom

Anders Hofman, * 17/8 1822 Hömb, död 29/4 1895, g. 26/4 1864
h. Maja Stina Andersdotter, * 20/2 1839 Sjogerstad, död 4/9 1931
s. Frans August, * 9/2 1865 Dala, död 16/12 1953 (dövstum)
d. Maria Evelina, * 17/7 1867 Dala
s. Johan Gottfrid, * 13/2 1870 Häggum
s. Linus, * 2/9 1873 Häggum, fl. till Stockholm 1893 (skoarb.)
d. Kristina Elisabeth, * 16/9 1879, fl. till Kungslena 1901



Läs vidare >>

<< Tillbaka